Yrsa Stenius

Vi känner den som ÅRHUNDRADETS RÄTTSSKANDAL, historien om Sture Bergwall (alias Thomas Quick) som åren 1994-2001 dömdes skyldig till åtta mord han inte skulle ha begått men däremot erkänt i bekännelser som var så falska att ett barn borde ha genomskådat dem.
Enligt den gängse föreställningen om rättsskandalen fälldes Sture Bergwall till ansvar för brotten utifrån manipulerade förundersökningar under ledning av en ohederlig åklagare biträdd av likaledes ohederliga tjänstemän, bland dem en förhörsledare som inte drog sig för att begå mened i rättssalarna.
Skandalen avslöjades av den namnkunnige, numera framlidne journalisten Hannes Råstam som postumt har backats upp av de flesta ledande opinionsbildare i Sverige. I föreliggande volym "Rättsskandalen?!" vänder Yrsa Stenius och den ansvarige förhörsledaren, kriminalinspektör Seppo Penttinen (numera pensionerad) upp och ned på den förhärskande historien om rättsskandalen som de anser falsk.
En rättsskandal har förvisso ägt rum menar Stenius och Penttinen. Men den inträffade inte när Sture Bergwall utreddes, lagfördes och dömdes för mord. Den inträffade när Bergwall frikändes på det sätt som skedde: Sture Bergwall beviljades resning i mål efter mål och frikändes utan att på nytt ställas inför rätta. Bergwall förhördes knappt på de nya berättelser han levererade till stöd för sina anspråk på att ha blivit felaktigt dömd.
I förloppet som ledde till att Sture Bergwall beviljades resning i samtliga mål där han dömts för mord, tog medierna aktivt parti, hävdar Yrsa Stenius i sitt inledande avsnitt. Till sist drev medierna rentav rättsväsendet framför sig till den punkt där alla åtal lades ned.
Seppo Penttinen berättar för första gången utförligt om hur polisutredningen gick till - i motsats till allt som hävdats offentligheten. Penttinens skildring av 8 års utredningsarbete i ständig närkontakt med Sture Bergwall redovisar en unik erfarenhet som han är ensam om.

Jussi Björling blev sin tids mest hyllade tenor och betraktas fortfarande femtio år efter sin död och hundra år efter sin födelse som en av tidernas största sångare.

Han levde ett utomordentligt särpräglat liv. Han var barnstjärna i 1910-talets Sverige. Fyra år gammal debuterade han inför publik i sin fars berömda Björlingkvartett och redan vid tio års ålder var Jussi Björling en erfaren artist. Som konsert- och operasångare lade han världen för sina fötter i tre decennier innan han plötsligt dog blott fyrtionio år gammal - vokalt alltjämt på toppen av sin förmåga.

Yrsa Stenius berättelse om Jussi Björling och det stora konstnärskapets givmildhet och hutlösa pris är också en psykologisk studie i ödet att vara född till underbarn.

Boken utkom första gången 2002. Den nu utkomna är en reviderad och utökad utgåva.

Jussi Björling was the most celebrated tenor of his time. Even now, fifty years after his death and a century after his birth, he is still regarded as one of the greatest voices of all time.

Björling lived an extraordinary life in early twentieth century Sweden, beginning as a child prodigy. As a member of his father's renowned Björling quartet, he made his public debut at the age of four, and by the age of ten he was an experienced stage personality. As a concert and operatic vocal artist, he maintained a huge international following for three decades, only to die suddenly at the age of only forty-nine, at the peak of his career.

Yrsa Stenius'story of Jussi Björling, his vast artistic generosity and its horrendous price, is also a psychological study of what it means to grow up as a prodigy.

This book was first published in Swedish 2002, and is now being republished in honor of the centenary of Jussi Björling's birth in 2011, in a partially revised and extended edition, with a new final chapter in which Yrsa Stenius discusses recent facts that have come to light concerning the circumstances of Björling's death, which have attracted a great deal of interest.